JUNIORSPORTEN

OS i Sotji, Putin har lagt ner runt 300 MILJARDER kronor på detta spel, helt sjuka summor. Allt blev uppbyggt från grunden, hotell, skidarenor, hockeyarenor, curlinghallar, allt uppbyggt från grunden. Tur då för ryssarna att det blev just dem som vann dessa olympiska spel med 33 medaljer. Det enda man misslyckades med var hockeyn, men det kommer jag till senare. Ryssland avslutade på allra bästa sätt i längdspåren i alla fall. Björnen Legkov tog guld och fick med sig två landsmän till på pallen, så sett till förutsättningarna inför den sista dan, blev den nästan perfekt för hemmanationen.

 

För övrigt i längdskidstävlingarna handlade det mesta om Sverige och Norge. Länderna tog 11 medaljer var. Sveriges OS var i toppklass. Rysslands gamla rekord på 13 skidmedaljer låg i farozonen inför tre- och femmilen. Dem chanserna grusades dock rejält när just Ryssland och Norge hade varsin föreställning i de loppen. De händelserna jag kommer att komma ihåg som mest från längdspåren är ändå Charlotte Kallas uppåkning i stafetten och Emil Jönsson uppåkning i sprinten.

 

De andra tävlingarna då? Ja, i curlingen hade vi två lag med guldchans. Damlagets chanser grusades rejält av Kanadas skipper som hade närmare 100% i träffsäkerhet i hela turneringen. Herrlaget dock missade sin chans att gå till final när man missade en sten i semifinalen mot Storbritannien som skickade britterna vidare till en final.

 

Avslutningsvis vill jag se tillbaka på hockeyturneringen. För mig levde den upp till de högt ställda förväntningarna inför, som världens bästa turnering någonsin. Jag vill dela upp hockeyn i några delar:

 

Överraskningarna, Lettland och Slovenien. Såg ni Lettländarnas målvakter? Masalskis plockhandsräddning mot Schweiz i playoff-matchen eller Gudlevskis stormatch mot NHL-stjärnorna i Kanada. Framåt var sen också både Girgensons och Darzins mycket framträdande och en viktiga pusselbitar i det lettländska lagbygget. Slovenien byggde nästan allt sitt spel på en enda person, Anze Kopitar. LA Kings storstjärna leverarade och övriga killar, i bland annat Ziga Jeglic, földe efter.

 

Den stora besvikelsen enligt mig blev (kanske inte helt otippat) Ryssland. Ett lag fult av stjärnor från både NHL och KHL skulle ta hem den första olympiska titeln sen landet blev Ryssland. Alla dessa spelare blev inte ett lag, som hade behövts. Istället blev det bara enstaka, sorgliga försök till enmansshower. Därför förstår man att Finland inte hade det så svårt att manövrera ut ryssarnas anfallsförsök och kontra ’‘den ryska björnen’’ i små bitar och skicka ut dem ur turneringen.

 

Kanada däremot hade ett ännu starkare lag på pappret. Många experter ansåg att vi aldrig har skådat ett bättre lag. När man sen såg matcherna så kunde man bara hålla med. Kanada började med att täppa till bakåt med ett tät, samlad och disciplinerad defensiv. Det frågetecknet för målvakterna rätades ut till ett utropstecken när Corey Price tog första spaden och gjorde det med stil. Eftersom man då täppte till där bak var det bara för spelarna att göra det de gör bäst i offensiven. Även om inte alla matcher blev målrika så var spelet fram till avsluten magiskt ibland. Ett helt klart rättvist guld till Kanada enligt mig, ett lag som faktiskt avslutade turneringen med att spela upp Sverige på läktaren fullständigt i finalen.

 

Till sist har vi Tre kronor. Man spelade bättre än allt motstånd hela turneringen fram till finalen. Här hemma blev förtjusta i laget och framförallt i Erik Karlsson. Det man glömde, inte tänkte på eller kanske inte visste var att de tuffaste lagen man mötte var Finland och Tjeckien, som inte heller spelade sina bättre matcher mot Sverige. Erik Karlsson är i stort sett lika bra till vardags i NHL också. Då kom Kanada sen i finalen och visade hela Sverige hur man spelade hockey. Kanadensarna tog ut Erik Karlsson i matchen speciellt i power-play. En uppvisning helt enkelt. Jag såg också vissa inte klarade av detta, utan grät ut på facebook om nederlaget.